Missade att publicera ett inlägg som jag skrev här om natten..
3 maj klockan 02:49:
Jag sitter här mitt i natten och ammar mitt barn. Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter, så matt i kroppen. En av mina visdomständer har börjat röra sig igen vilket känns kan jag lova. Drog ut många tänder som barn för att det inte fanns plats för dem alla och nu trycker visdomständerna ihop de gluggar som blev då, möblerar om i munnen. Det är mörkt i rummet men ögonen har börjat vänja sig och jag ser hur mitt lilla risgryn blundar samtidigt som käken rör sig i ett rytmiskt mönster. Jag hör hur hon andas och hur hon sväljer. Hör hur T andas, hur han sover. Önskar att jag fick möta honom i drömmarnas land, kanske på den där långa mjuka stranden med facklorna som vi förut drömt om.. Det är så frustrerande att aldrig få vila, aldrig få sova mer än ett par timmar, aldrig få känna så som T verkar ha känt igår morse då han slog upp ögonen på morgonen och berättade hur gott han sovit. Kul för honom, kul för dig älskling.. När är det min tur? De nätter som Grynet faktiskt sovit 5-6 timmar i sträck (har hänt 3 gånger) så har dumma jag ändå vaknat av antingen orolig mamma syndromet för att se om hon lever eller av att brösten spänner då ingen tömt dem som brukligt.. Ja, jag är trött och en smula avundsjuk. Avundsjuka är inget vackert plagg att bära..
/C
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar