Välling

Det har helt klart vänt med vällingen. Hon verkar rent ut sagt älska den. På kvällen sätter vi oss i soffan. Myser en stund och så börjar hon vrida sig och försöker lägga sig tillrätta vid bröstet, då vet jag, då är det dags. Med Grynet balanserandes på höger arm så skruvar jag ihop och fyller vällingflaskan med den vänstra. Det är en konst, men det går. In i micron. Klart. Tillbaka till soffan. Grynet börjar skruva sig direkt. Vrider henne rätt och så fram med flaskan. Hon gapar stort och verkar njuta. När nästan allt är slut börjar ögonen sakta sjuka ihop. Gosungen är trött. Tänk om hon kunde slå sitt rekord och sova 6 timmar nu.. Det skulle göra gott för oss båda! Jag är så glad över att hon har börjat äta iaf någonting lite ordentligt, det har varit en kamp (inte minst psykiskt för mig) och det är långt ifrån över, men det är inte utan att jag känner en smula sorg över att amningsperioden snart är över. Det är fånigt, det känner jag ju själv, men kanske ligger det någon sorts rädsla i att inte vara sådär behövd som man är när man bär på maten. Men det är dags, på alla sätt och vis. Ammar lite på natten och korta svängar på dagen men det är bara en tidsfråga tills det är över med. Min lilla tösabit börjar bli stor!
/C

Published with Blogger-droid v1.6.6