Dom säger att de första tre och de sista tre månaderna av graviditeten är jobbigast. Under de första tre så forsar hormonerna i kroppen vilket ofta resulterar i illamående och dålig aptit. Dessutom kände jag mig bitvis ensamast i världen eftersom ingen verkade förstå känslan av konstant magsjuka utan att ha rätten att vara hemma och nerbäddad.. Jo, nog tyckte jag bra synd om mig själv i perioder. För även om jag längtat länge efter en liten längtade jag aldrig efter att må dåligt. Jag var förvisso förberedd på att må dåligt men inte att t.ex. gå från köttoman till vegetarian. Jag var inte beredd på att känna mig som en död fisk fastän jag precis sovit i 12 timmar. Nej jag vet, jag borde inte klaga, så många har haft det värre, men vissa dagar är det svårt.. De tre mellersta månaderna har snart passerat, hur nu det gick till, och perioden med konstant värk börjar istället närma sig.. Fogarna i bäckenet har börjat ge sig tillkänna och ryggen smärtar lika mycket vare sig jag sitter, ligger, står eller går. Tur hon sparkar där inne då och då så hon får upp sin mammas humör igen. Hon är en livfull liten brud ;o)
/C
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar