En arbetsfri måndag..

Idag är en bra dag. När jag vaknade satt barnen redan vid frukostbordet och huset var lugnt och skönt. Prinsen och prinsessan skulle till sin mamma och T skulle till jobbet för första gången på ganska många månader. En vecka har vi framför oss, jag och lilla Risgrynet. Jag klev upp och tittade på medan barnen åt upp sina mackor. Det skulle bli nya rutiner nu, för oss vuxna. Havregrynsgröt, suck. Jag och Risgrynet vinkade i fönstret i tvättstugan till de två barn som glatt vinkade ifrån bilen. Jag gjorde välling och en tallrik gröt och för omväxlingens skull hamnade vi faktiskt i vardagsrummet där jag dessutom lyckades njuta av min gröt. Konstigt, det skulle ju inte vara gott!? Med gröten i min mage och 1,5 portion välling i dotterns gav vi oss ut på en lång promenad. Det var lugnt och skönt ute. Antar att många börjat jobba igen och jag tror att jag totalt sätt mötte mindre en 10 personer på min 1,5 timme långa promenad. Den mest anmärkningsvärda personen var mannen med den stora hunden. Där gick han längs cykelvägen vid åkern tillsammans med sin lössläppta hund och en öl i handen. Klockan var nog runt halv tio och det fick mig att fundera hur ensamma vissa människor måste vara. Där gick han, kanske, med sina två bästa vänner. Hunden och ölen. Hade han fler vänner som väntade på honom där hemma? Nu ska vi ta en dusch och fixa till oss, försöka få till lite middag och sedan ta oss ner på stan. Idag ska vi försöka fixa pass. Varken jag eller T har haft något sedan vi bytt namn i samband med vår vigsel. Risgrynet har aldrig haft något men vem vet, plötsligt kanske vi vinner på de där trisslotterna vi aldrig köper eller på lottoraden i aldrig spelar på så att vi får råd att åka utomlands... Det sista som överger en är hoppet! /C