Tankar och så det där med dagis..

Jag har alltid älskat att skriva. Som barn hade jag många brevvänner och det höll i sig långt upp i åren. Nu var det länge sedan jag skrev ett riktigt brev, ett brev som måste gå med snigelposten. Man hinner inte med. Nu ska det istället bloggas, mailas och facebookas, men det finns inga riktigt bra appar att tillgå och att ladda upp bilder direkt från mobilen verkar vara lite av ett lotteri. Jag vet att vissa av er läsare saknar mina tankar, så som de var förr i tiden. Många drar upp inlägget jag skrev om min iaktagelse av indierna som diskade sina matlådor. Det var tydligen en hitt. Andra menar att det är kul att se bilder på Risgrynet och få följa med i hennes utveckling i livet. Jag hade trott att detta skulle kunna bli en blandning, men jag hittar inte riktigt orden. Dessutom finns det så mycket i mitt liv som jag inte riktigt vet hur jag ska få ur mig på en blogg som kan läsas av precis vem som helst. Hur anonym ska man vara?

Jag sitter här framför en dator jag sa att jag aldrig skulle köpa, en sån där tunn sak med ett halvätet äpple. Jag gav upp, gav vika. T fick välja, för en gångs skull ;o). Datorn står på skrivbordet i "pysselrummet". Det är stökigt här igen. Det går liksom inte att ha någon ordning när förvaringen saknas i huset. Vårt vardagsrumsbord ska få flytta hem till svärmor så det ligger i sängen upp och ner och väntar på skjuts. Lite tyg och papper ligger på de upp och nervända hyllorna. T ligger i hörnet och läser. Det är trevligt med sällskap även om vi inte delar några ord, tankar eller ens blickar. Han finns där bara. Trygghet. Sällskap. Det är en bra kväll.

Risgrynet började dagis idag. Det sägs att det ska vara stort men jag vet inte, för henne var det nog inte så speciellt. Inte idag i alla fall. På förskolan mjukstartar de med en lugn vecka med små grupper. Det är många barn som ska skolas in då hon ska gå på en avdelning med bara 1-2 åringar. Alla är nybörjare, alla är små. Nästa vecka ska vi börja lämna dem både korta och längre stunder, jag tror det kommer gå jätte bra. Hoppas personalen kommer kunna se det enskilda barnet, det är viktigt tycker jag! I morgon ska vi dit igen.

/C