Hatthylla på väggen

I helgen har jag och T varit ovanligt duktiga. I går packade vi upp ett 10-tal flyttkartonger, inte för att det märks i vardagsrummets stora kartonghög, men det är ett steg i rätt riktning. Idag var vi och köpte en hatthylla (äntligen) och försökte få lite ordning på hallen. Tanken är att vi en vacker dag ska vi renovera hallen men tills dess ser den ut såhär:

/C

Rutinultraljud

För några veckor sedan fick T och jag möjligheten att se vårt lilla gryn med hjälp av ultraljud för första gången. Det häftigaste var, för min del, att få en bekräftelse på att det verkligen var något i magen.. Hade känt den första rörelsen redan i v.16 och sedan igen i v.17.. Efter det hade jag känt någonting nästan varje dag men ändå kunde jag inte känna mig helt säker på att det verkligen fanns något där. Det är fortfarande så otroligt att det kan funka. Att det kan bli en riktig människa inne i ens mage. Ja, såhär såg Grynet ut i alla fall:

/C

Krabbor i lekparken

Idag var ännu en mysig barnkväll och vi passade på att gå till lekparken som ligger bara någon minuts promenad ifrån huset. Det är en jätte bra lekpark med precis rätt saker. Prinsessan är fortfarande lite osäker när det gäller rutschkanorna men i övrigt klarar även hon allt galant. Medan jag jagade runt med kameran så fastnade T i sandlådan där det skulle göras sandkakor, fiskar och krabbor.. *mys*

/C

Besök på Vallby

Förra helgen var jag, T, prinsen och prinsessan på Vallby Friluftsmuseum för att titta på djuren som bor där. Det finns grisar, hästar, getter, fåglar och lite annat smått och gott. Båda barnen verkar aldrig tröttna på att titta på när djuren traskar omkring, bökar i leran eller kissar.. Allt mycket spännande såklart.


/C

I'm in love with an alien

Den vanliga kalendern säger att det är v.36 nu, men själv räknar jag på ett annat sätt. I min värld är det endast v.22 och växlingen sker på nätterna mellan måndagar och tisdagar istället för på nätterna mellan söndagar och måndagar. Många vet redan varför men ni är kanske några där ute som ännu inte vet... Jag har en alien i magen, ett litet litet risgryn som har växt till sig ifrån i stort sätt ingenting till ett någonting. Den är redan runt 25cm lång och ser sedan länge ut precis som ett riktigt barn, fast i miniatyr. Ännu kallas det för foster och skulle inte kunna klara sig utanför min mage, men den verkar trivas som fisken i vattnet, sparkar och lever om en himla massa :o).

Egentligen är det ganska fantastiskt hur det kan bli. Det är ju ingen hemlighet att jag och mitt ex försökte skaffa barn under en längre period, men tankarna som rörde sig i mitt huvud och tron om att faktiskt aldrig kunna bli biologisk förälder skrämde mig något oerhört. När denna graviditet då kom som ett brev på posten helt oanmäld och oplanerad så förstår ni säkert att förvåningen var total.

Jag vågar inte riktigt hoppas ännu, men om allt går som det ska så blir jag mamma i januari. 130 dagar kvar.
/C