Tankar och så det där med dagis..

Jag har alltid älskat att skriva. Som barn hade jag många brevvänner och det höll i sig långt upp i åren. Nu var det länge sedan jag skrev ett riktigt brev, ett brev som måste gå med snigelposten. Man hinner inte med. Nu ska det istället bloggas, mailas och facebookas, men det finns inga riktigt bra appar att tillgå och att ladda upp bilder direkt från mobilen verkar vara lite av ett lotteri. Jag vet att vissa av er läsare saknar mina tankar, så som de var förr i tiden. Många drar upp inlägget jag skrev om min iaktagelse av indierna som diskade sina matlådor. Det var tydligen en hitt. Andra menar att det är kul att se bilder på Risgrynet och få följa med i hennes utveckling i livet. Jag hade trott att detta skulle kunna bli en blandning, men jag hittar inte riktigt orden. Dessutom finns det så mycket i mitt liv som jag inte riktigt vet hur jag ska få ur mig på en blogg som kan läsas av precis vem som helst. Hur anonym ska man vara?

Jag sitter här framför en dator jag sa att jag aldrig skulle köpa, en sån där tunn sak med ett halvätet äpple. Jag gav upp, gav vika. T fick välja, för en gångs skull ;o). Datorn står på skrivbordet i "pysselrummet". Det är stökigt här igen. Det går liksom inte att ha någon ordning när förvaringen saknas i huset. Vårt vardagsrumsbord ska få flytta hem till svärmor så det ligger i sängen upp och ner och väntar på skjuts. Lite tyg och papper ligger på de upp och nervända hyllorna. T ligger i hörnet och läser. Det är trevligt med sällskap även om vi inte delar några ord, tankar eller ens blickar. Han finns där bara. Trygghet. Sällskap. Det är en bra kväll.

Risgrynet började dagis idag. Det sägs att det ska vara stort men jag vet inte, för henne var det nog inte så speciellt. Inte idag i alla fall. På förskolan mjukstartar de med en lugn vecka med små grupper. Det är många barn som ska skolas in då hon ska gå på en avdelning med bara 1-2 åringar. Alla är nybörjare, alla är små. Nästa vecka ska vi börja lämna dem både korta och längre stunder, jag tror det kommer gå jätte bra. Hoppas personalen kommer kunna se det enskilda barnet, det är viktigt tycker jag! I morgon ska vi dit igen.

/C

Lekparken..

Idag passar vi på att leka lite i lekparken såhär innan lunch. Det är skönt att komma ut och jag tänkte att Grynet skulle få springa av sig riktigt ordentligt innan lunch och vilan. Både igår och i måndags blev det ju mest åka vagn för hennes del på förmiddagarna eftersom mamman ville passa på att röra på fläsket. Projekt "gå ner i vikt" har inletts igen och den här gången är ju faktiskt till och med T med på noterna. Vi får väl se hur länge man orkar ;)

En arbetsfri måndag..

Idag är en bra dag. När jag vaknade satt barnen redan vid frukostbordet och huset var lugnt och skönt. Prinsen och prinsessan skulle till sin mamma och T skulle till jobbet för första gången på ganska många månader. En vecka har vi framför oss, jag och lilla Risgrynet. Jag klev upp och tittade på medan barnen åt upp sina mackor. Det skulle bli nya rutiner nu, för oss vuxna. Havregrynsgröt, suck. Jag och Risgrynet vinkade i fönstret i tvättstugan till de två barn som glatt vinkade ifrån bilen. Jag gjorde välling och en tallrik gröt och för omväxlingens skull hamnade vi faktiskt i vardagsrummet där jag dessutom lyckades njuta av min gröt. Konstigt, det skulle ju inte vara gott!? Med gröten i min mage och 1,5 portion välling i dotterns gav vi oss ut på en lång promenad. Det var lugnt och skönt ute. Antar att många börjat jobba igen och jag tror att jag totalt sätt mötte mindre en 10 personer på min 1,5 timme långa promenad. Den mest anmärkningsvärda personen var mannen med den stora hunden. Där gick han längs cykelvägen vid åkern tillsammans med sin lössläppta hund och en öl i handen. Klockan var nog runt halv tio och det fick mig att fundera hur ensamma vissa människor måste vara. Där gick han, kanske, med sina två bästa vänner. Hunden och ölen. Hade han fler vänner som väntade på honom där hemma? Nu ska vi ta en dusch och fixa till oss, försöka få till lite middag och sedan ta oss ner på stan. Idag ska vi försöka fixa pass. Varken jag eller T har haft något sedan vi bytt namn i samband med vår vigsel. Risgrynet har aldrig haft något men vem vet, plötsligt kanske vi vinner på de där trisslotterna vi aldrig köper eller på lottoraden i aldrig spelar på så att vi får råd att åka utomlands... Det sista som överger en är hoppet! /C