Förlossningsberättelse..

Om man nu inte vill läsa detta så låt bli.. Det är mitt bästa tips ;o). 

Jag hade varit hos barnmorskan och gjort en hinnsvepning på måndagen och hoppet om att förlossningen därmed snart skulle starta tändes igen. För er som inte vet vad en hinnsvepning är får ni helt enkelt googla ;). Måndagen passerade och på kvällen säger T till mig att om värkarna kan starta runt 4 så skulle han vara glad för han var trött och ville sova. Ganska snabbt reviderade han tiden till klockan 6 för då skulle han ju ändå gå upp. Jag himlade med ögonen och la mig för att sova. Klockan 6 vaknade T av klockan och jag av värkarna. Kunde det vara på riktigt? Skulle det dra igång nu? T undrade om han verkligen skulle åka till jobbet men jag insisterade. Det kan ju ta tid. Och det gjorde det. Hela dagen gick jag med hyfsat kraftiga värkar. Dottern lämnades och hämtades på dagis av mormor och jag andades genom mina värkar och fick därmed ta lite pausar när jag åt mat, spelade spel, läste bok för dottern etc. T kom hem i vanlig tid och lagade middag. Vi han faktiskt äta men mycket mer var det inte. Jag ringde till förlossningen och runt klockan 6 var vi där och inskrivna. Jag fick i vanlig ordning ligga med mätgrejer på magen för att kolla hjärtljud och värkarbete i någon halvtimma. Barnmorskan tyckte värkarna kom glest. De gjorde det när jag låg ner av någon anledning. Var det verkligen dags? Efter en snabb undersökning konstaterade hon jag ändå var öppen 6 cm. Jag fick gå in i duschen och se om lite värme kunde smärtlindra för nu tog värkarna i ordentligt och väl på benen kom de tätare igen. En värk tog jag på toaletten då T sagt åt mig att kissa. Det är bra att tömma blåsan när man ska föda barn så jag lydde. Två värkar han jag ta i duschen innan jag tyckte det tryckte på rejält neråt och jag blev kommenderad ut ur duschen omgående. Barnmorskan kom in och föreslog att hon skulle ta hål på hinnorna, vattnet hade ju trots allt inte gått än. Jag accepterade hennes förslag och bad samtidigt om lustgas. Jag mindes den konstiga smaken som lustgas har men masken blev snabbt min livlina och mitt stora fokus. Andas in "pshhhh" sa maskinen när den gav ifrån sig gasen, andas ut... Bara ljudet lugnar på sätt och vis. Några värkar senare kunde jag knappt hålla tillbaka krystreflexen och jag bad om mer smärtlindring. Det tryckte på så in i Norden men jag viste att det inte var dags än.. Bäckenbotten eller en ryggmärgsbedövning föreslog barnmorskan. Visst sa jag, vilket som. Det blev en bäckenbottenbedövning och det var nog tur för strax efter jag fått den så var det dags att krysta. Och nog krystade jag! Det var en häftig upplevelse. Det gjorde ont såklart men att känna hur huvudet trycktes neråt under värken för att sedan, när värken klingade av, åka upp en liten bit igen. Allt för att tänja sakta och försiktigt. Inte för hans utan för min. Jag var tacksam, förstod varför och kände att det var helt okej. Barnmorskan bad mig lägga mig på sidan och efter en kort övertalning så gick jag med på vad hon sa. Jag fick snart känna toppen på huvudet med handen, som en morot att fortsätta, och vad som nu efteråt känns som en ganska kort tid senare så låg han där. Smal, lång och fantastiskt söt. Min. Våran. Mina privata delar klarade sig fint precis som sist och jag var så tacksam. Tacksam för att barnmorskan fanns där för mig helt tiden, peppade mig och vägledde. Tacksam för den där bäckenbottenbedövningen, för lustgasen och för ljudet från maskinen. Tacksam för min man som stod vid min sida och tacksam, såklart, över att min son mådde bra och tillsammans med sin syster är en av de vackraste människor jag någonsin skådat. 

//C

Lillebror är här!

För 8 dagar sedan kom han, våran älskade son, barnens lillebror. Han föddes på kvällen strax innan personalbytet på förlossningen, lite mer exakt 20:33 den 10 februari 2015. Jag var verkligen glad över att slippa byta barnmorska sådär på slutet! Han sträckte ut sig direkt (verkar ha haft gott om plats i magen) och mätstickan visade 51cm. Vågen visade 3545 gram dvs betydligt mindre än sin syster som vägde nästan 4 kg när hon kom ut. Det är verkligen enkelt att älska honom!

/C

5 dagar kvar..

Ytterligare en fredag har passerat. Ja, snart i alla fall. Den här veckan har bonusbarnen varit hos oss och på fredagar är tjejerna lediga ifrån sina respektive förskolor och därmed hemma med mig. Prinsen som numera går i skolan måste dock självklart dit men går så kort dag som möjligt och kommer hem tidigt med skolskjutsen. Det är riktigt härligt att se dem när de kommer igång och leker ordentligt tillsammans och det får mig att glömma de där tuffa första året när Risgrynet föddes. För det var tufft på många sätt och vis. Prinsessan fyllde ju 2 strax efter och Prinsen hade nyligen blivit 3. Det sägs att det som inte knäcker det stärker och kanske var det så, för nog känner jag mig starkare idag än då. Jag och tjejerna passade på att göra en "utflykt" under dagen och shoppa lite födelsedagspresenter till T som fyller år på måndag. Jag är rätt nöjd med mina inköp trots hans högst begränsade önskelista. Jag har improviserat ;o). 

T är iväg med jobbet ikväll så jag och kidsen har klarat oss själva. Maten var förberedd och var enkelt avklarad och jag har faktiskt mått över förväntan. Illamåendet som vanligtvis brukar lägga sig efter den 12 graviditetsveckan har inte alls gått över och brukar infinna sig lagom runt 16-17 på kvällen, men ibland redan runt 13-14 på eftermiddagen. Har man tur så är det som idag, när illamåendet inte kickade in förrän runt 18:30. Nu sover de dock sött i sina sängar och huset har blivit sådär tyst så man kan höra sina egna andetag till och med. Det är något speciellt med den här tystnaden och jag kan inte riktigt förmå mig att sätta på tv:n och bryta den. 

Lillebror har nu 5 dagar kvar på sig att komma ut (tycker jag). Är inte alls sugen på att gå över tiden om jag ska vara ärlig men det bästa för framförallt bonusbarnen vore om han väntade med att komma ut till tidigast måndag morgon. Umgänget är då över för den här veckan och vi har bara Grynet att fixa barnvakt åt. Det ska bli så spännande att träffa den här lilla krabaten. Har du hår på huvudet? Hur lång är du? Hur ser dina ögon och din näsa ut? Kommer du vara lik dina syskon? Största frågan verkar dock ändå vara... Vad ska du heta? 

Vad skulle du döpa dina barn till? 

//C

12 dagar kvar..

Med 12 dagar kvar tills lillebror är beräknad att komma ut så har jag nu dragit på mig en förkylning. Försöker med alla knep jag känner till men framförallt sover jag så mycket jag bara kan och har möjlighet till. Antar att det är bättre att vara sjuk nu än när han har kommit till världen men usch för förkylningar oavsett. 

Risgrynet har varit på förskolan sina 15h den här veckan och idag har vi en heldag tillsammans medan pappa T gör rätt för sig på jobbet. Planen var att åka till öppna förskolan idag men har reviderats till att inte göra mer än nödvändigt utan istället mysa hemma och läsa böcker, måla, bygga lite lego och så se någon film. Ute behöver det skottas (igen!) och det vore nog bra om jag gav mig på det, men vi får se. En sak i taget. Först högläsning ur en av Astrid Lundgrens böcker..

/C

Dags igen..

Jag vet inte varför det hunnit gå två år sedan jag bloggande senast men kanske har jag inte behövt det. Kanske har jag hittat andra vägar att ventilera mina tankar. Kanske har jag inte hunnit stanna upp och tänka som jag gjorde då. Kanske har jag inte prioriterat det helt enkelt. Oavsett så tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök. Vi får se var det slutar. Här är en början.

Som säkert några av er vet så är jag gravid med mitt och Ts andra gemensamma barn. En son. En lillebror. Han är beräknad om 22 dagar så jag spurtar nu mer än någonsin. Detta är slutet på en graviditet som jag på många sätt varit "färdig" med rätt länge. Jag har mått betydligt sämre den här gången och jag är redo för det nya livet. 

Här kommer en av bilderna från ultraljudet som vi gjorde i höstas (ja, det är hans ena fot för den som inte ser..):

//C

Efter regn kommer solsken..

Den 20 januari fyllde Risgrynet 2 år. Hon blev sjuk då. Vi tillbringade natten mellan den 20:onde och den 21:a på barnakuten, blev hemskickade för att sedan återvända på kvällen den 22:a. Efter en lång väntan bestämdes det att vi skulle stanna och hon blev inskriven på barn och ungdomsavdelningen. Hon blev inte utskriven från sjukhuset förrän på lördagen då vi sett att hon börjat både äta och dricka, små mängder men ändå av stor vikt. Äntligen ville hon ha sin älskade välling igen, äntligen började hon intressera sig för böcker och pussel. Hon lekte till och med en liten sväng i det lilla leksaksköket barnen har i vardagsrummet. Kalaset blev framflyttat två veckor och ihopslaget med prinsessans kalas, hon skulle ju fylla 4 år! Det är ganska häftigt hur tiden går. Jag längtar på inga sätt tillbaka till dåtiden men jag kan blicka tillbaka och känna en stor glädje av att ha fått varit en del av prinsessans liv i drygt 3 av hennes fyra levnadsår.

Barnkalaset fick bli i dagar två. T har ju en stor familj och vill man hinna prata med i alla fall hälften så får vi helt enkelt leva med att vi delar upp kalaset i ett för familjen och ett för vänner och bekanta. På kalaset bjöds det på muffins, tårta, vanilj- och kanelbullar, cake pops och så farmors goda kolakakor. Vi hade verkligen gjort en gemensam ansträngning och jag tror inte det var någon som gick hem utan några extra kalorier just de här dagarna. Risgrynet tyckte mest om dekorationerna som jag gjort i Sugar paste.  

/C

Barnakuten..

Idag besöker vi Barnakuten.. Vi var här 6 timmar i natten mellan söndag och måndag också så vi är väl lite stammisar vi det här laget.. Grynet är sjuk med hög feber och vägrar dricka några större mängder med vätska. Man blir ganska fort trött utan vätska och det märks tydligt på mitt nu väldigt lugna barn.. Hon repar sig, det råder det inga tvivel om från min sida men det är aldrig kul att se hennes nyfikenhet och busighet försvinna in i något sorts töcken mellan sömn och vakenhet..